GAIS 2 – 1 Djurgårdens IF

Likt barnmusikgruppen Mora träsk gav sig GAIS under tisdagen ut på Tigerjakt. Till en början hade GAIS svårigheter att ta sig fram över det blöta, hala gräset. I andra halvlek visade sig de till påsken lämpligen nog gulklädda spelarna från Djurgården snarare vara kycklingar än tigrar och GAIS kunde fixa till sig ytterligare tre poäng.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng (83′ 10. J. Florén) , 17. J. Mårtensson (26′ 14. J. Lindberg), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik (88′ 7. J. Lundén);

26. A. Rennie, 25. W. do Carmo

Under första halvlek kunde GAIS inte leva upp till de högt ställda förväntningar som lagets senaste framgångar medfört. Det är för mig, som inte såg matchen på plats utan på TV, svårt att riktigt peka ut var någonstans bristen uppkom. En hypotes från min sida är att en sen förändring, med Richard Ekunde ut på den högerbackplats som jag och många andra inte vill se honom på, skapade en lite för trögrörligt innerbackspar som i kombination med att Djurgården vann kampen om mittfältet gav mycket utrymme och flera chanser åt gästerna. GAIS hade svårt att få lagdelarna att fungera ihop och detta förstärkte eller förstärktes av en viss osäkerhet i kampen om bollen. Allt för ofta såg man två spelare som tycktes tveka och titta på varandra, för att avgöra vem som skulle gå efter bollen. Allt för ofta var det då istället en bortaspelade som kom först. Vidare spelade DIF i ett tempo under första halvlek som medförde att GAIS inte klarade av att jobba sig in i matchen. Så länge som gästerna lyckades med detta tenderade grönsvart att spela bort sig själva och lyckades inte få med innermittfältet i speluppbyggandet, vilket jag beklagat tidigare. I framförallt andra halvlek ändrades detta med en bättre inställning, vilket innebar att GAIS spelare började springa efter andrabollarna redan innan situationerna uppstod, vilket skapade ett hårt tryck på motståndarna som gjorde fler och fler misstag och själva tappade bollen.

I första halvlek såg det emellertid som sagt riktigt illa ut. DIF skapade chans på chans och att målet dröjde så långt som det gjorde var mer tur än skicklighet. Allt för ofta hamnade bollen utanför linjerna och gav gästerna hörnor, inkast eller frisparkar i farliga lägen. Efter en halvtimme tilldömdes de även en straff efter att Wanderson do Carmo tog bollen med hand i samband med en frispark. Möjligen försökte den brasilianska superstjärnan endast skydda ansiktet, men formellt sätt var det ett rimligt beslut från domarens sida. Dime Jankulovski slängde sig åt fel håll (eller kanske vi skall säga att straffläggaren la bollen i rätt hörn) och bortalaget hade tagit ledning efter en i grönsvarta ögon skral första halvtimme av lidande och ångest.

Först under första halvleks sista skälvande minuter lyckades GAIS få till en bra period. Med endast minuten kvar av första halvlek stressade Amadayia Rennie och Jonas Lindberg, som kommit in för en skadad Johan Mårtensson, fram en spelvändning på mittfältet. Eric Bassombeng får tag i bollen och löper fram mot mål, med två påskkycklingar i bakhasorna, och placerar säkert in 1-1 förbi målvakten. En psykologiskt viktig kvittering som gav förutsättningar för den spelförändring som GAIS lyckades skapa under den andra halvleken.

I andra halvlek tog alterna en viss kontroll över spelet och innermittfältet kom bättre med i speluppbyggandet. Efter ett timmes spel uppstod två straffsituationer i rad där i mitt tyck den andra faktiskt borde ha renderat i en straff för hemmalaget. Istället fick vi nöja oss med en frispark i högerläge. Måhända inte lika bra som ett frisparksläge till vänster för Wanderson, men vi fick återigen se Kenneth Gustafssons patenterade överhopp följt av en frispark från Wanderson. Bollen gick mot bortre delen av målområdet där den hårt jobbande tvåvägsspelaren Mervan Celik helt obevakad kunde ge GAIS ledningen med 2-1. Bortaspelarna tycks ha utgått från att det var offside (Bassombeng ser ut att ha varit offside på reprisen, men ha påverkade inte spelet) eller att bollen skulle hinna över kortlinjen och joggade lite slött efter, vilket medförde att Celik kunde avsluta ostört.

Efter ledningsmålet börjar det grönsvarta självförtroendet närmast pysa över och det blir måhända lite väl mycket av dribblingar och fräcka passningar, även om ett utmärkt distansskott av duktigt Lindberg som endast med stor ansträngning räddas av motståndarnas målvaktsvikarie måhända förtjänade ett bättre öde. Det hade blivit lite av en motsvarighet och en prick över i:et, likt Mårtenssons mål mot Hammarby i vändningen på Söderstadion 2008, vilket var den senaste gången som GAIS vände ett underläge till seger. Lindberg gjorde ett bra, tidigt, inhopp och konkurrensen om platserna på innermittfältet ser stenhård ut.

Med tiden blev DIF:s vilja att försöka komma tillbaka i matchen lite starkare än GAIS vilja att göra än fler mål och bortalaget lyckades skapa en del tryck. De slarvades emellertid en hel del med avsluten, som var fler än GAIS men långt mer sällan på mål, och de chanser som faktiskt gick på mål kunde Dime rädda. Efter tre minuters tillägg blåstes matchen av och därmed har GAIS spelat in nio poäng på fyra matcher. Publiksiffran var hyfsad och intresset för GAIS verkar vara på topp, då segern uppmärksammas i SvD, Uppsala Nya Tidning, på Text-tv och kanske till och med i Gepe! Spelet är emellertid ännu inte gott nog för att berättiga denna för oss så ovanliga uppmärksamhet. Förhoppningsvis är detta dock endast början på en trevlig vårsäsong som kan rädda vår elfteplats till höstavslutningen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s