IF Elfsborg 1 – 0 GAIS

Så var säsongen äntligen över! Trettio omgångar, med några höjdpunkter och många mörka stunder är så tillslut till ända. Inför matchen mot Elfsborg, med föga betydelse i jämförelse med risken för kval eller direktdegradering, hoppades jag på att GAIS i alla fall skulle visa lite inställning. Vad jag, och andra, fick var en söndagsbatalj där GAIS spelade helt enligt planen och visade på sina brister och tillkortakommande på ett sätt som sammanfattade säsongen. Detta var även sista domarinsatsen för Kodemannen – bra att någon slutade på topp.

1. D. Jankulovski;

7. Lundén, 22. B. Andersson, 2. R. Ekunde, 20. K. Gustafsson;

4. H. Jónasson, 6. R. Ayarna (56´23. E. Hédinsson);

10. J. Florén, 14. J. Lindberg (62´18. A. Khalili), 27. M. Celik;

21. J. Johansson

I och med att matchen egentligen inte betydde något (annat än stolthet och heder men sådan lyx har jag lämnat bakom mig; erst kommt das fressen, dann kommt die moral) kunde jag för en gångs skull betrakta matchen som mer än två gånger 45 minuter av dåligt underhållen berg-och-dalbana av ångest. Detta gav möjlighet att jämföra GAIS med motståndarna och analysera spelets utveckling. På många sätt ställer lagen upp på snarlika sätt. Även om Alexander Axén bestämt hävdat att siffrorna inte är viktiga och att laget spelar 4-4-1-1 och inte 4-2-3-1, vilket tydligen är väldigt viktigt, så har båda lagen uppställningar nära 4-2-3-1, i alla fall så när GAIS spelar med två naturliga yttermittfältare i Mervan Celik och Jesper Florén.

Sifferkombinationernas begränsade förmåga att fånga upp och beskriva en spelidé blir emellertid tydligt när man från lite distans (min bättre hälft serverade mig popcorn och O´boy medan jag tittade på matchen – bara hoppborgen saknades!) betraktade spelets utveckling. Elfsborg spelade brett och hade ofta båda yttrarna långt fram och ute på sina kanter samtidigt som Deni Avdic hela tiden var ett alternativ i mitten, GAIS däremot försökte dra ihop sig som en igelkott och skydda sig själv mot livets faror. Elfsborgs bredd gav dem möjlighet att vända spelet och spelaren med bollen hade oftast två vettiga passningsalternativ. GAIS hade svårt att ställa om från försvarsspel till anfallsspel och saknade på så sätt oftast alternativ och bredd när laget väl fick chanser. Allt som oftast slutade det med att en spelare höll kvar bollen för länge och sprang in i en guligan (eller vad det nu heter), som givetvis direkt hade en eller två passningsalternativ.

Detta hade givetvis delvis med taktiken att göra men i grund och botten handlar det nog om skillnader i spelarnas individuella kvalitéer. GAIS hade inte behövt och kanske inte heller önskat att spela på de sätt de gjorde om de kunnat möta Elfsborg som jämlike. Samtidigt dröjde det länge tills Elfsborg verkligen började hota GAIS, och än längre tills de fick någon utdelning. Det får oss tillfälle att peka på de delar av GAIS som faktiskt fungerade hyfsat, nämligen försvarslinjen. Med en linje bestående av Jonas Lundén, Björn Andersson, Richard Ekunde och Kenneth Gustafsson så hade vi en bakre linje bestående av spelare som spelade på sina bästa positioner – bara en sådan sak att Ekunde fick spela mittback! Kombinationen av Andersson och Ekunde ser dessutom bra ut, där den positionssäkra nickspecialisten passar bra ihop med den följsamme och snabbe kongolesen. Den största stjärnan var emellertid Dime Jankulovski som återigen stod för ett flertal fantomräddningar som höll kvar de grönsvarta laget i matchen så länge som de faktiskt gjorde.

Orsakerna till förlusten skall i första hand inte sökas i försvarslinjen utan på mittfältet. Elfsborg ställde upp med Martin Ericsson, Anders Svensson och en praoelev mot en knappt matchtränad Reuben Ayarna, orutinerade Jonas Lindberg och den på grund av nödlösningar omskolade mittbacken Hallgímur Jónasson. Det torde vara rätt tydligt även utifrån namnen att GAIS vägde lätt. All ära åt Ayarna, som jag håller högt, men han kan inte riktigt mäta sig med Anders Svensson. Den ghanesiska mittfältaren, som inte förväntades komma tillbaka så här tidigt från sin svåra skada, bytes sedan ut tidigt i andra halvlek. Detta visade sig emellertid hjälpa föga. Eyjólfur Hédinsson kom in och kanske hoppades man att detta skulle ge lite mer attityd till mittfältet. Detta blev emellertid ytterligare en besvikelse som borde ställa ansvariga än mer tveksamma till de lönekrav han påstås ha för ett nytt kontrakt.

Elfsborg hade dominerat matchen från start och skapade ett par halvfarliga chanser under första halvlek. Under andra hälften av denna började GAIS att bita tillbaka en del och jämnade ut lite i ett bollinnehav som var kraftigt i hemmalagets favör. Joel Johansson fick några chanser, men skyfflade som vanligt iväg bollen på ett manér som knappast skrämmer någon. GAIS förmåga att bita tillbaka, om än med Elfsborgs lånta löständer, var tyvärr inget som vi såg mycket av under andra halvlek och snart började Elfsborg pressa allt mer. Vid slutsignalen hade Elfsborg haft 27 skott, varav 8 på mål mot 6 och 3 för GAIS samt 60-40 i bollinnehav (däremot kan man verkligen förvånas av Elfsborgs ineffektivitet i målchanserna). Målet som tillslut kom, och verkligen bör ses som rättvist, var på många sätt ett typiskt mål av den typ som GAIS tenderar att släppa in mängder av genom säsongen. Hemmalaget fick en frispark långt ute till vänster som togs av Anders Svensson. Frisparken gick mot bortre stolpen där en motståndare i guld kunde gå upp och nicka in bollen, trots att han hade två man emot sig.

Innan det insläppa målet hade Axén försökt att få in GAIS i matchen genom att byta in Aram Khalili och med detta signalera för en mer ”primitiv” form av fotboll. Norrbaggen vann några betydelselösa nickdueller och i slutändan gav detta föga mer till GAIS anfallsspel. Lånet från Start är en i raden av spelare som vi hoppas slippa se i grönsvart tröja nästa säsong. Listan av Tobias Holmqvist-lån har varit lång under senare år, var tog Mathias Gravem-lånen vägen? Det är ingen innovativ form av kritik att påpeka att denna brist är den främsta orsaken till att GAIS ännu en gång inte klarat av att ta nästa steg. Istället hamnar vi precis ovanför kvalstrecket och gör den på papperet sämsta säsongen sedan återkomsten till allsvenskan 2006.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s