Så talade nationalekonomen

Sitter och läser lite en bok med titeln ”Migration Theory – Talking across Disciplines”. Det är en i många avseenden tämligen ordinär akademisk antologi av ett typ som numera är tämligen vanliga. Företrädare för olika akademiska discipliner sammanfogas i en pärm där de på sitt sätt får försöka sammanfatta hur och på vilket sätt deras ämne försökt förklara internationell migration. Representanterna kommer från ämnena historia, sociologi, geografi, antropologi, demografi, statsvetenskap, juridik samt nationalekonomi.

Även om jag bara kommit halvvägs så tycks de alla försöka peka mot interdisciplinära möjligheter och utmaningar. Detta i linje med baksidestexten där redaktörerna har skrivit följande: ”Rich analysis and understanding of [international migration] can only come from a multidisciplinary approach across the social sciences.”

Sedan kommer jag till nationalekonomen, den i sammanhanget kände Barry Chiswick, som redan på första sidan lägger ner lagen för läsaren:

”The authors of several essays in this volume […] express regret regarind the virtual abscence of theory in the studies of migration in their respective field […]. The research in their field is far to often group or time and place specific […]. This crisism is seldom leveled at economics. Indeed, all too often historians, sociologist, and other social scientists complain that economics is much to focused on formalism, with too little interest in specific groups of time and place.

Economics is about the real world in which we live. […] The basic methodology of economics is the scientific method, that is, to develop models based on maximizing behavior […]. Hypotheses are maintained only to the extent that they are consistent with the data, that is, the real world.”

Sedan fortsätter Chiswick med att rada upp sina vanliga formler som la i stort sett är samma som han använt i alla sina artiklar och böcker sedan 1970-talet. Inga diskussioner om eventuella problem med grundantaganden eller vad hans nationalekonomi kan lära av andra discipliner. Discipliner som han implicit har anklagat för att inte – i alla fall inte i samma utsträckning som han – hålla på med den verkliga världen eller använda sig av en vetenskaplig metod.

Oavsett vad man tycker om neoklassisk nationalekonomi visavi andra akademiska ämnen är det tydligt att Chiswick inte talar över disciplingränserna, som bokens undertitel antyder – han predikar. Undrar hur stämningen var på kalaset i samband med bokens tryckning och utgivning?

Annonser

2 comments

  1. Intressant inlägg.

    Då det förvisso är värt att notera Chiswicks synnerligen rigida förhållningssätt gentemot de andra disciplinerna i boken, är det knappast överraskande. Som du säkert vet är nationalekonomi är en disciplin som under de senaste årtiondena kommit att definieras mer efter sin metod än efter sitt ämne. Allt sedan den monetaristiska ”kontravändningen” efter OPEC1-krisen har ju nationalekonomer funnit sig bekväma med att blanda sig i, i stort sätt, alla områden inom samhällsvetenskapen. De (nationalekonomerna) har ju också uppmuntrats av, mer eller mindre, sinnesslöa representanter för offentligheten, eller ”väljarkåren”, som villigt har anlitat dem för vitt skiljda ändamål. Att det därför skulle uppstå en viss elitism inom denna disciplin är knappast överraskande. Vad som är mer skrämmande i sammanhanget är just detta; att de styrande sällan (aldrig) lär sig av historien.

    Att en essäsamling (jag uppfattar boken som en sådan) som rör internationell migration har inkluderat i stort sätt samtliga relevanta discipliner, förutom ekonom-historiker, är dock synnerligen anmärkningsvärt.

  2. Njae, jag är inte så brydd över att ekonomisk-historia som disciplin är med. Detta på grund av att ekonomisk-historia inte är ett eget ämne i många länder (detta på grund av en historisk kontext som näppeligen existerar i Chiswicks verkliga värld). Däremot har det skrivits en hel del inom ekonomiämnet som på ett vettigt sätt försöker ta olika former av exogena faktorer i beaktande. Chiswick verkar dock inte intressera sig för detta i sin iver att distansera sig från humanvetenskaperna och gentemot det naturvetenskapliga idealet, utan att problematisera sina antaganden och utgångspunkter. Detta är inte arrogant utan får även Chiswick att framstå som en smula korkad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s