GAIS 0 – 2 IF Elfsborg

Med stora problem centralt med Ayarnas och Wandersons frånvaro vore en poäng mot Elfsborg endast något jag närde en svag förhoppning om. Att resultatet sedan blev som det blev skall måhända inte ses som en katastrof men också ett oroande järtecken inför framtiden.

1. D. Jankulovski;
13. C. Angus (26´28. J. Rundqvist), 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 17. J. Mårtensson;
29. M. Celik (45´18. A. Khalili), 29. Romarinho (68´19. K. Pattersson), 23. E. Hédinsson;
11. T. Lycén

GAIS började matchen på ett måhända inte lysande men i alla fall lovande sätt med hyfsade intentioner och några goda försök. Efter att gästerna tagit ledningen var vårt lag emellertid i stort sett ute ur matchen. Boråslaget tog ledningen efter nitton minuter genom att högeryttern Bajrami löpte fram genom GAIS mittfält och sköt hårt på distans.

Att ersätta Ayarna med Hallgrímur Jónasson som defensiv mittfältare var kanske lite oväntat men måhända något till vilket Axén kände sig nöd och tvungen. Islänningen har måhända goda defensiva egenskaper och är duktig på att nicka men står sig givetvis slätt som mittfältare och spelfördelare i jämförelse med den under våren utmärkte ghanianen från Boston College. Medan Ayarna stod för en lysande djupledsboll som mycket väl kunde inneburit ledning och seger mot dls så har Hatti, likt de flesta grönsvarta innerbackar, ett träben som näppeligen lämpar sig för en roll som kreatör i vad jag får förmoda är tänkt som ett spelsystem med snabba anfall genom spel mot djupledslöpande offensiva spelare.

Längre upp i banan var det meningen att Romarinho till slut skulle få sin chans att på allvar visa sina kvalitéer som Wandersons kronprins i rollen centralt strax bakom en ensam anfallare. Även om brassen var involverad i flera av GAIS avslut är det återigen nödvändigt att dela ut ett underbetyg till den eviga ersättaren som nu spelat i över 20 matcher utan att göra mål. Detta gör honom till mindre effektiv än Super-Migen, i alla fall om det hade gått att räkna bråk med nolla som täljare.

Om det första målet som gästerna gjorde i högre utsträckning skall tillskrivas Elfsborgs spelares skicklighet snarare än GAIS-spelarnas tillkortakommanden var det andra, och matchavgörande, målet i den 38:e minuten i första hand att beteckna som en försvarstabbe som utnyttjades på ett kompetens sätt. I ett anfall som började med ett långt inlägg från vänsterbacken kunde James Keene, som en och annan kanske kommer ihåg, stå helt obevakad mitt i straffområdet i linje med GAIS backlinje, i vilken ingen tycktes anse att guliganen stod i just deras zon. Med ryggen mot mål kunde denne nicka tillbaka ett upplägg rakt bakåt till skytteligaledaren Avdic, som kunde löpa fram i ytan mellan backlinje och ett mittfält som låg långt därifrån, och bombade in målet på Gerd Müller-vis.

Som en följd av motståndarnas skicklighet och ett lågt självförtroende, som innebär att laget inte vågar spela det anfallsspel som fungerat bäst under senare omgångar, faller lag ner mot defensivt och smalt 4-4-1-1 utan kantspel och möjlighet till omställningar. Tommy Lycén blir på detta sätt isolerad, oavsett hans förmåga att få med sig bollen och komma förbi en och annan Elfsborgare är detta till föga nytta. GAIS försöker vinna bollen genom att tränga ihop sig och när bollen vinns finns det ingen att spela till, då de flesta står inom fyra-fem meter från bollvinnaren. Stor lucka uppstår således mellan mittfältet och anfallet och utan offensiva spelare på kanterna är det svårt att starta ett anfall den vägen eller, i de fal Lycén lyckas få rullning på bollen, spela ut på kanterna från offensivt område. Att spela på en tredjedel av planens bredd, mellan straffområden, är måhända ett bra sätt att försvara men inte ett sätt att anfalla på. Gästerna torde vara nöjda med att GAIS till synes frivilligt går med på att lämna kanterna. Elfsborg inte behöver gå framåt utan stannar hemma med 4-5 man och kan på så sätt enkelt plocka bort de flesta farligheter som förekommer när GAIS sällan får upp mer än två eller max tre man på ytor.
Aram Khalili tas in i paus när Axén aviserar en önska att få in fler bollar i boxen. Khalili vinner bollar men problemet är i stort sett detsamma och en orörlig norrbagge som target är inte mycket bättre än en rörlig Lycén när det inte finns någon att spela med. Efter en tid försöker GAIS få upp någon för Khalili att arbeta med genom att mysteriet Kyle Pattersson tas in. Effekten blir inget annat än en föga dynamisk duo när Pattersson tycks sakna en del av Romarinhos egenskaper utan att tillföra några andra, utom möjligen fart.

En av få, svaga ljuspunkter var att Johan Rundqvist tagit ytterligare ett steg framåt i utvecklingen. Denne fick komma in i första halvlek efter att ännu en spelare i den fördömda fyran, aka GAIS backlinje, Calum Angus, fick gå av skadad med ljumskproblem. Ännu inte en färdig allsvensk spelare men sedan Rundqvist fick chansen från start i matchen mot Kalmar FF, och i stort sett skämde ut sig med felbeslut på felbeslut, så har han tagit ett steg framåt i varje match och kunde här göra en habil insats mot vad som kan förmodas vara något av det tuffaste motstånd som förväntas kan som ytterback i allsvenskan (vilket kanske inte säger så mycket).

Att Rundqvist gjorde bra ifrån sig är emellertid en klen tröst för ännu en skada på en spelare i GAIS. I och med att Johan Mårtensson drog på sig ett gult kort och är avstängd i den sista matchen mot (i skrivande stund med haltande tabell) absoluta bottengänget Trelleborgs FF undrar man om det kommer att finnas något annat än träben och komplementspelare att tillgå i vad som måhända igen är Wandersons sista match. Enligt rykten skall Johan Pettersson nu börjar tröttna på att aldrig få chansen och med tanke på hur det hela ser ut kanske det skulle vara tillfälle att ge honom en chans i vad som säkert blir en förlust i alla fall, så att GAIS lagom till sommaruppehållet återigen rasar ner till sin naturliga elfteplats. Det skulle i alla fall ge mer än att ge Pattersson ännu en chans.

I förbifarten noteras det att Gepe för en gångs skull ha bemödat sig med att sända en journalist hela 300 meter från GP-huset till pressläktaren istället för att återigen ge oss ett TT-telegram. I alla fall om nätbilagan är pålitlig avspegling av papperstidningen för oss exilare. Efter att ha skummat igenom artikeln förstår man varför. Fokus ligger mer på Elfsborg än GAIS vilket gissningsvis beror på att Gepe vill sno åt sig marknadsandelar från BT i tygbyn med omnejd. De flesta GAIS:are har la slutat läsa sportbilagan för länge sedan. Inte ens när jag själv prenumererade på tidningen var det värt besväret att öppna den delen. Utom på fredagar, då Stenbergs Sport & Spel gav lite extraenergi inför helgen. Tyvärr förekommer denna inte på nätet.

För övrigt önskar jag att SEF kunde tänka på oss PPV-betalare och förbjuda trummor på fotbollsläkarna. Guliganernas malande trummande gav mig så när migrän. Nej, istället skulle jag som PPV-åskådare hellre se fler glada färger i form av bengaler och annat skoj! SEF, förbjud trumman – för PPV:s skull, snart den enda publik allsvenskan har!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s