Brommapojkarna 1 – 0 GAIS

Till en början tänkte jag nöja mig med att länka till förra årets misärresa till Grimsta IP. Sedan kom jag emellertid på bättre tankar. Genom att GAIS släppte in sitt obligatoriska mål efter 50 istället för 90 minuter har laget ökat sin uddamålsförlusteffektivitet med 80 procent, det måste ändå betraktas som ett fall framåt!

Förra gången åkte jag buss från Göteborg. Denna gång hade jag privatchaufför från Uppsala. En man som jag tidigare stött på som hastigast på O´Learys i samband med en GAIS-match förra året hörde av sig och erbjöd plats i hans bil. Det skall verkligen sägas att det här med bloggande emellanåt har sina positivt överraskande fördelar. Jag kanske inte har lika många läsare som blondinbella men det är fråga om spitzekvalität!


1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (59´19. K. Pattersson), 6. R. Ayarna, 29. Romarinho (59´29. M. Celik), 23. E. Hédinsson (73´22. B. Andersson);
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

Då jag inte hade möjlighet eller någon vidare lust att föra anteckningar så kommer denna matchrapport i första hand kretsa kring allmänt gnäll och negg kring laguppställning och spelare.

Någon dag innan match konstaterade Leman i en sammanfattning av mars månad att ”bara en idiot skulle flytta på Johan Mårtensson/Reuben Ayarna centralt.” Nu är det en sådan lösning som jag får se starta matchen. Genom att att gå att tala med rimligtvis den enda människan som lyssnar på sportradion samtidigt som han står och antecknar under en match (från mitt perspektiv enbart positiva och hedervärda egenskaper) så fick jag i halvtid veta att Mårtensson hade fått avstå start i sista minuten. Med skador som förevändning kan Axén i och med detta i stort sett gå tillbaka till den standfotbollsuppställning som förnedrades på Listerlandet för två omgångar sedan. Det såg väldigt bra ut i 2-3 minuter i början av matchen då det fanns ork och vilja att pressa över hela plan. Sedan började matchen på allvar och GAIS tappade greppet om matchen. Endast under de sista tjugo minuterna av andra halvlek var GAIS det bättre laget och tycktes nästan få kontroll över matchen.

Denna positiva avslutning på första halvlek överlevde givetvis inte pausvilan på ett lite kyligt Grimsta IP. Ja, för publiken i alla fall. Spelarna satt la väl uppvärmda inne i kaffestugan och mumsade på mazarin innan det var tid för ännu fyrtiofem minuters pyjamasparty på mittplan i sina kycklinggula tröjor.

Jag känner mig som en trasig skiva när jag återigen måste poängtera det olämpliga att spela med både Wanderson do Carmo och Romarinho samtidigt. Den senare saknar nästan helt defensiva kvalitéer. Detta lämnar över ett ansvar på Ayarna som denna inte mäktar av. Det är i min uppfattning så att Romarinho gör Ayarna dålig. Samtidigt medför samspelet med Wanderson att spelet på offensiv central yta blir onödigt plottrigt. Även om jag inte känner att jag sett och analyserad situationen tillräckligt så misstänker jag att Romarinho även gör Wanderson dåligt genom att denne söker samma ytor mellan försvar och mittfält som Wanderson vill åt. Möjligen underlättar detta för motståndarnas försvarsspel som kan flytta ner sitt innermittfält och radera dessa ytor på ett sätt som inte går när Wanderson får ytan själv och de måste täcka upp för två mer defensiva mittfältare som kan flytta på bakifrån.

Som jag ser det skulle Ejyolfúr Hédinsson gått in och tagit Mårtenssons plats på innermittfältet. I det stora hela har Eyo i och för sig skött sin roll som tvåvägsspelare på vänsterkanten väl under sina matcher där men jag uppfattar det ändå som att laget skulle få en mycket bättre balans. Med två innermittfältare med defensivt ansvar kan dessutom yttermittfältarna gå fram mer då det finns möjlighet för dessa två att täcka upp på kanterna utan att lämna ytan framför innerbackarna tomt och öde.

I matchen kunde detta fel vid många tillfällen observeras då Brommapojkarna kunde finna vägar för djupledsbollar som skar som en varm kniv genom smör fram till offensiva spelare i centrala positioner. När GAIS försökte så fram bollar centralt hamnade våra bollar i en överbefolkad zon där bollen förr eller senare tappades bort till motståndarna utan att för den sakens skull kommit i närheten av någon riktig farlighet.

Slutligen skall det givetvis efter en förlust likt denna påpekas dålig inställningen tycktes vara hos många spelare. Ett exempel som inte skall tas för att vara unikt var Tommy Lycéns insatts på högerkanten. Under en stor del av hans tid på plan så slickade han linjen, något som jag initialt tolkade som avsiktligt. Efter en tid glömde Brommapojkarna bort att han fanns där. Så gjorde även hans medspelare och efter en tid började jag misstänka att Lycén inte stod där som del av matchtaktiska skäl utan faktiskt gömde sig.

Det är svårt att sia om det är ledarstaben som inte klarar av att få sitt manskap att prestera eller om det är så att GAIS av tradition rekryterar spelare med en mentalitet som innebär att de bara ids med att prestera en fullgod insats varannan match och i första hand mot lag som anses vara lite bättre. Före matchen säger kapten Fredrik Lundgren att ”nu vet vi att vi kan spela så, har satt en ribba för oss själva” medan Axén efter matchen kan konstatera att aggressiviten från matchen mot AIK nu saknades och att stämningen i truppen efter förlusten ”är ruggigt dålig, och det ser jag ändå som positivt efter det som hände”. Mycket snack men det är inget som jag tror på längre. För att göra en parafras av en nyligen skriven kommentar av Blahonga, om dennes tröstlösa supporterskap, så kan vi konstatera att spelarnas inlärningskurva är lika lång, platt och meningslös som västgötaslätten.

Samtidigt verkar detta verkligen inte vara unikt för just GAIS in en allsvenska där en klubb kan vinna stort en match för att sedan bli överkörd i nästa. Det är närmast tragiskt att konstatera att det enda som egentligen krävs för att konkurrera om det allsvenska guldet inte bygger på talang i första hand utan att få tag i spelare som klarar av eller uppmuntra spelare till att klara av att prestera 25-26 gånger på ett år.

När matchen blåstes av såg jag en sammanbiten ordförande som från markplan tittade upp mot Grimsta IP:s skrangliga bortaläktare. Likt en fritidsledare förberedde han sig säkert för att börja lotsa hem en halvfull buss som dominerades av ferielediga skolungdomar med femtio mil hem till Göteborg. Tur att jag hade privatchaufför.

Annonser

2 comments

  1. Bytena var la inte direkt klockrena som jag såg det. I övrigt vet jag inte, tycket ju laguppställningen var fel från början. Huruvida den lama inställningen beror på spelare eller ledare är svårt att sia om som utomstående.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s