GAIS 0 – 1 Brommapojkarna

I praktiskt hänseende kan säsongen redan innan matchen sägas varit över – det allsvenska kontraktet för 2010 är säkrat. det har dock kommit signaler från klubbledningens håll att så är det visst inte. Istället skall det vara viktigt att få ett bra avslut för att gå in i försäsongen med en positiv bild. Så sägs i alla fall utåt – tveksamt om detta gått fram till spelarna.

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 13. C. Angus, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 23. E. Hédinsson (79′ 22. B. Andersson);
21. M. Lindström, 29. Romarinho (45′ 18. P. Ericsson), 11. T. Lycén (60′ 27. M. Celik);
25. W. do Carmo

Beklagade mig under den senaste matchen mot Malmö FF över hur Ayarna och Johan Mårtensson är för lika varandra för att spela som defensiva mittfältare tillsammans – ingen av dem är en riktig bollvinnare. GAIS tappade och klarade inte av att vinna boll på mittfältet som förlorades till Malmö FF. Måhända kunde man haft förhoppningarna att nedflyttandet av Eyjólfur Hédinsson skulle ta hand om detta problem. Så blev ej fallet. Med införandet av såväl Tommy Lycén och Romarinho så mittfältet i sin helhet allt för vekt ut. Om GAIS klarat av att vara det spelförande laget kanske detta inte varit något akut problem men matchen utvecklades inte åt det hållet.

Brommapojkarna vann många bollar, även om de fick en del frisparkar emot sig, och Romarinho och Wanderson do Carmo är allt för lika varandra för att dessa kan fungera tillsammans i anfallet, i alla fall inte utan en förödande speldominans. Tommy Lycén var i stort sett osynlig matchen igenom och den annars så spelskickliga Mårtensson slog bort bollar i parti och minut. Farliga omställningar som inte direkt underlättades av en svajig backlinjes oförmåga att vare sig rensa bollen eller spela sig ur situationerna.

Det var först i den sista kvarten av första halvlek som GAIS lyckades etablera någon slags anfallspel, dock utan resultat.

I pausen följde en del SMS:ande där jag krävde och hoppades på att få in någon target att slå bollar på, fördela och hjälpa laget att komma upp i banan. Som svar på detta fick jag prognosen 0-1 till Brommapojkarna. I den andra halvlek skulle vi båda få rätt.

Romarinho byttes direkt ut mot Pär Ericsson. Detta var vad jag önskade och skapade på papperet bättre förutsättningar. På papperet ja, för Pärlan var minst lika benägen att springa offside och hamna fel i andra halvlek som Wanderson i första halvlek. Brommapojkarna tog över matchen helt.

När Mervan Celik fick komma in efter en timmes spel gav detta en tillfällig injektion av vilja i laget som varade i ungefär tio minuter, dock utan att ge något annat resultat än några farliga avslut.

Istället var det Brommapojkarna som fick in ett mål efter att någon gnällig snorunge fått in bollen bakom Dime Jankulovski i samband med en frispark. Dime såg inte ut att göra sitt bästa i den insatsen. Men även om rosa pantern kan lastas för det målet kan han verkligen inte lastas för resultatet. Vår man från Rannebergen gjorde flera kvalificerade räddningar i andra halvlek som höll laget kvar i matchen. I första hand Han, tillsammans med Mervan och även Mattias Lindström som gjorde en bra insats, var de enda svaga ljuspunkterna i ett totalt mörker.

Såg matchen på O’Learys i Uppsala, utan ljud. Bakom mig satt två flanar som talade vad jag tror är någon uppländsk bonddialekt. De satt och läste menyn i nästan två timmar (”fäjjitas, va e de?”) och gick sedan utan att beställa när det återstod en period av deras säkerligen mycket spännande innebandymatch. Just det, innebandy på televisionsapparaten. Innan jobbet hade jag varit nere på centralbadet och motionssimmat, undrade lite om det också tevesändes på O’Learys.

Sista matchen kommer jag definitivt höra på radion. Jag utgår från att sportbaren kommer att fyllas av diverse råttor och jag förstår inte varför jag skulle betala för att se på matchen. Om nu spelarna uppenbarligen inte tar matcherna på allvar så undrar jag varför jag skall göra det? Det märkliga i sammanhanget är hur Brommapojkarna, som också räddat sitt kontrakt och rimligen hade lägre målsättningar innan säsongen startade än GAIS, klarar av att motivera sig när inte GAIS spelare gör det.

Nästa säsong måste målsättningen rimligen vara att klara nytt kontrakt för 2011. Med dagens spelare är det tydligt att det inte finns några högre ambitioner än så i truppen. Att ställa några andra förväntningar kan inte bli något annat än en pappersprodukt.

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s