GAIS 4 – 0 Gefle IF

Matchen mot Gefle var ännu en i raden av måste-matcher för Göteborgs Atlet- och Idrottsällskap. Gefle har tappat flera av sina nyckelspelare från våren genom skador (Berggren) eller försäljning (Jawo). Vidare är Gefle, likt många andra kusiner-från-landet-lag i svensk fotboll mer fokuserade på att vinna på hemmaplan och endast slita för oavgjort på bortaplan. Vinst torde egentligen på papperet inte vara vidare svårt. Detta är dock lättare sagt än gjort och med tanke på tidigare kommentater att GAIS ofta tenderar att vara nästan lika bra, eller dåliga, som motståndet var det trots allt med mer oro än förhoppning jag gick traskade från Gamle Port mot Gamla Ullevi.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson (79′ 29. Romarinho), 8. R. Spong (65′ 6. R. Ayarna);
21. M. Lindström (72′ 11. T. Lycén), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson:
18. P. Ericsson

Matchen började dock på ett lysande sätt. Bara några minuter in i matchen hade GAIS skapat både en och två livsfarliga lägen som snart gav 1-0 när Wanderson do Carmo sträckte ut sitt ben för att överkomma loja Geflespelare i den fjärde minuten.

Målet hade föregåtts av en förnedring av Gefles vänsterback Omar Jawo, bror till den Jawo som så när gav Elfsborg seger i förra veckans match. Denna förnedring skulle fortgå matchen igenom. Jag kan inte säga att jag är vidare insatt i Omar Jawos kvalitéer i övrigt; om han tillhör Gelfes trupp för att göra hans bror glad eller om han faktiskt har något att erbjuda en startuppställning i allsvenskan. Det sätt som han knäcktes av framförallt en spelglad Mattias Lindström var i det närmaste tragiskt. När segern väl var klar kunde jag börja tycka synd om killen.

Likt i föregående match valde Alexander Axén (eller Benny Lennartsson) att spela evighetsmaskinen Eyjolfúr Hédinsson på en position ute till vänster. En manöver jag var mer än nöjd med i den svåra bortamatchen i Borås men oroade mig lite för i början av denna matchen. För visst behöver GAIS spela över så stor del av planen som möjligt och komma runt på kanterna? Detta var dock aldrig något av ett problem. Eyo visade återigen att hans lungor räcker för nittio minuters evigt löpande (och två tilläggsminuter, han trappade dock ner på takten lite i den tredje tilläggsminuten). Som bekant är fotboll i första hand ett lag-långdistanslopp.

Att han sedan inte är någon naturlig ytter spelade ingen större roll. Gefle hade redan tillräckligt problem med att vänsterbacken inte klarade av att markera en nästan hela tiden fri och spelvillig Lindström och vågade inte gå och och understödja då detta varje gång gav än mer yta till en närmast ostoppbar Wanderson som i denna match var hal som en ål.

Efter GAIS mål blev det lite ängsligt och tempofattigt ett tag innan GAIS tog över matchen igen. Trots en tydlig dominans lyckas dock inte laget göra fler mål i första halvlek. Närmast var en olycklig Pär Ericsson som som vanligt kämpade hårt men saknade det där lilla extra som Wanderson hade under matchen. Under en tiominutersperiod i mitten av första halvlek har han två bra nicklägen som går precis utanför och ett farligt skott i ribban.

Den enda farligheten som Gefle får till under första halvlek är uppstår genom en misslyckad bakåtpass av annars duktige och spelintelligente Johan Mårtensson som ger ett farligt kontringsläge för bockbrännarna. Mårtensson reparerar dock sitt eget misstag med en klockren brytning strax utanför staffområdet.

1-0 i halvtid alltså och med mersmak. Var givetvis lite orolig att Gelfe skulle lyckas ramla in en boll och sedan kämpa sig till oavgjort.

När andra halvlek började behövde jag inte oroa mig så värst länge. Någon minut in i andra halvlek letar sig en boll in i Gelfes straffområde från höger och hinns upp av Duracellkaninen Eyo som slår ett skott längst med backen som Gefles Hugosson är på men inte förmår stoppa. 2-0 och nu släpper GAIS loss än mer. Resten av halvleken blir Propagandafotboll (det var dock inte så dåligt på den fronten i första heller – laget visade till och med upp lite totalfotboll när Wanderson under en tid av första halvlek agerade vänsterback!) där det mest verkade handla om att ha kul. De grönsvarta spelarna lekte lite med Gefle som en katt leker med en mus.

Detta oroade givetvis mig. Men efter en farlig retur som gav fusk-norrlänningarna ett skott strax över i 55:e minuten var matchen i stort sett över och festen började. I 60:e minuten slåt Pärlan in ett enkelt inlägg till en framrusande Wanderson som får bollen lite bakom sig men ändå får tag i den och skjuter in 3-0.

Då Gelfe IF:s supportar fortsätter med sin bortabojkott (vilket givetvis förklarar den låga publiksiffran) fick publiken (störst andel riktiga, ”hornbyska” supportar i fotbollsverige?) börja retas med varandra. Efter en hetsig växelsångstävling mellan Preppens och L3 tog nidvisorna vid. Klacken skanderade ”svin, svin, svin” och ”ni går hem med rullator” för att sedan övertrumfas av veteranerna som kunde demonstrera att gammal är äldst med ”efter matchen skall ni dö!”.

Under tiden fortsatte matchen. I 85:e minuten försökte Wanderson ge Pärlan ett mål men denne tog lite väl med tid på sig och trängdes av en Gefleback som plötsligt vaknat till liv igen. Av avslutet blev det inget men Wanderson tog upp returen och slog in 4-0 från en snäv vinkel. Förnedringen var fullständig och efteråt undrade man nästan lite över hur GAIS kunde vara så ineffektiva i en match som egentligen var närmare 6-0 än 4-1.

För övrigt anser jag att Kenneth Gustafsson skall stå staty i centrala Hindås.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s