Elfsborg 2 – 2 GAIS

En kort bortaresa anordnad i avantgardistisk anda av Gårdakvarnen. Några hundra svartklädda individer åkte pendeltåg till en ort som för de flesta är kända som Sveriges kanske regnigaste (dock ej denna dag) och tråkigaste stad. Höga ölpriser har de också. Tågresan var dock gratis. I alla fall var det ingen som försökte ta betalt.

På menyn stod även en väntad förlust på vattnad konstgräs i Knallelands motsvarighet till Backaplan. Resans enda behållning verkade på förhand endast ha varit chansen att från tågfönstret betrakta centrala Hindås och diskutera var som Kenneth Gustafssons staty skall stå någonstans.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson (70′ 6. R. Ayarna), 8. R. Spong;
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo (75′ 29. Romarinho) , 23. E. Hédinsson;
18. P. Ericsson (82′ 11. T. Lycén)

Laguppställningen präglade utmaningen. Eyjolfùr Hédinsson är knappast en idealisk vänsterytter men det torde inte ha varit hans tänkta funktion. I en bortamatch mot en storfavorit behövs det att laget trycker ihop och stänger ytor. Att då spela med evighetsmaskinen Eyo på kanten istället för exempelvis den klene Tommy Lycén är ett bra val och gav mer defensiv stadga till laget. Ett lag där även den hårt kritiserade Richard Spong kom till sin rätt som bollvinnare och spelförstörare. Tyvärr hade han dock vissa problem med att sedan leverera bollen till en medspelare.

Överhuvudtaget uppvisade laget en god inställning med ett duktigt samarbete där ingen spelare föll ur ramen. Laget försvarade sig stora delar under matchen och försökte ge sig på kontringar när tillfälle gavs. Som en effekt av Elfsborgarnas press på vårt mål gavs Wanderson do Carmo mer yta än vad han är van vid och som en följd av detta kunde vi också kvittera i slutet av andra till 1-1 strax efter att mannen som gav Tacon ett ansikte i Sverige skickligt eller möjligen turligt gav hemmalaget ledningen. vårt mål tillkom efter att Jonas Lundén snodde bollen från motståndaren och passade fram till en obevakad Wanderson. Brassens tionde mål i allsvenskan och det första sedan de två målen mot Malmö FF i slutet av maj – han tycks uppskatta att spela för ett svartklätt bortafölje.

(Innan målen i första halvlek skall Mattias Lindström gjort ett bra mål som felaktigt dömdes bort för offside – som väntat när GAIS får ett mål bortdömt verkar alla bildbevis förstörts efteråt och då jag var nere och tömde blåsan på dyr öl från dussin-stället Harrys just då kan jag inte riktigt kommentera händelsen)

Andra halvlek blir en lång pina för oss på kortsidan som nu på nära håll får se hur Elfsborg pressar ner GAIS och skapar flera bra chanser. Dime Jankulovski storspelar dock och bör få högsta betyg för flera värdefulla och fantastiska ingripanden. Dime har annars varit känd för sina nervösa och ibland livsfarliga utboxningar men denna lördag var han säker i sin roll och plockade ofta stabilt in bollarna.

Klockan tickar iväg och GAIS börjar faktiskt komma in bättre i matchen. Ett problem var annars att Pär Ericsson, i sin otacksamma roll som ensam target, i mångt och mycket hade svårt att hålla i bollen länge nog för att GAIS skulle kunna skapa några riktiga anfall. I slutet av matchen lyftes därför han ut till förmån för Lycén. Jag förmodar att tanken var att en utvilad och pigg vajande majskolv längst fram skulle kunna löpa på bollar bakom backlinjen när Elfsborg gjorde sig redo för en sista anstormning mot Fästning GAIS.

Istället var det lite oväntat och onödigt Elfsborg som fick en chans till kontring. En långboll från backlinjen nådde en inbytt Gefle-Jawo som kom undan en blek Callum Angus och kunde ge hemmalaget 2-1 med mindre än tio minuter kvar av matchen.

Nu var det självfallet fosterställning som gällde långt upp på bortaläktaren. Självklart kan inte GAIS komma tillbaka från det här!?

Jo, faktiskt. Ett inlägg nära kortlinjen från Mattias Lindström mot den bortre stolpen skapar en del oro i straffområdet. En evigt kämpande Kenneth slänger sig mot bollen men hamnar i backen och istället är det Eyo som kan forcera in bollen i nät. 2-2 i 90:e minuten och givetvis tokglädje på andra sidan arenan.

GAIS visar god lagmoral och lyckas komma tillbaka från underläge två gånger på bortaplan mot ett lag som har (hade?) ambitioner att kämpa om det allsvenska guldet. Tränare Haglund får la skylla på att någon vattnat konstgräset för lite.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s