GAIS 1 – 0 ÖIS

Det var egentligen utan några riktiga förhoppningar jag såg an detta derby, inte ens den så berömda derby-diarrén ville egentligen infinna sig. Jag bestämde mig dock för att försöka dra mitt strå till stacken för att motverka en förväntat (och besannad) dålig publiksiffra genom att försöka locka med min bror. När jag råkade nämna priset bangade han dock omedelbart. Genom att jag betalade biljetten men lät honom stå för ölen så löst det dock sig. Det han dessutom i det närmaste bli en bra affär för min del och jag fick ju rätt bra bordsservering på köpet.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson (56′ 6. R. Ayarna), 23. E. Hédinsson;
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (79′ 8. R. Spong);
18. P. Ericsson

När jag kom in på läktaren hörde jag hur Richard Spongs namn ropades upp från högtalaren. Taget ut sitt sammanhang trodde jag givetvis att denne avdankade gräsklippare återigen fick chans från start. jag var inte sen att slänga mig på människor och sprida denna nyhet för att se paniken och uppgivenheten i deras ögon medan det mumlades en del om att gå hem i halvtid.

Som tur vad hade jag misstförstått situationen; Spong var på bänken och det var den som lästes upp. Endast ett mediokert inhopp när laget spelade för att säkra segern var vad vi fick se av honom idag.

Istället har nu GAIS på flera punkter hörsammat mina böner när det kommer till system och laguppställning. Åter till 4-2-3-1, som måhända inte är världens häftigaste system men i alla fall är balanserat så att det i många hänseenden passar lagets spelartrupp, förmåga och tabellposition. Vidare har nu Wanderson do Carmo återigen fått ta plats på mitten som så kallad tia, bakom ensam anfallare i form av Pär Ericsson.

Stjärnorna fanns dock längre bak i plan. Kenneth Gustafsson var givetvis, som alltid denna säsong, lysande och jag vidhåller mitt krav på att han skall stå staty i centrala Hindås. övriga backlinjen skötte sig dock också väl. Till och med Jonas Lundén hade lyft sig. Att två så på papperet meriterade anfallare som gnäll-Allbäck och tjocke-Santos kunde vara så pass osynliga är ett gott betyg. Dessutom var farorna från deras fasta situationer i det närmaste obefintliga. Oftast kom de inte ens in i straffområdet innan bollarna nickades undan av grönsvarta atleter. Det är något av en öppen fråga huruvida Benny Lennartssons entré som hjälptränare haft omedelbar effekt eller om ÖIS helt enkelt är så vedervärdigt usla.

Första delen av första halvleken präglades av ett lågt tempo med många felpassningar. Båda lagen spelade med kniven mot strupen och det var klart att båda fokuserade på att undvika misstag. Lagen var nämligen till en början extremt centrerade och att passningsspelet var dåligt kanske inte är annat än väntat när tjugo utespelare försöker tränga ihop sig så mycket som möjligt. Efter att några tacklingar delats ut börjar derbykaraktären dock ta över och det hela övergår till kamp, en kamp som grönsvarta spelare allt som oftast gick vinnande ur.

När halvtidsvilan inföll så hade GAIS måhända varit det bättre laget men samtidigt hade Billdal/Hovås Golf- och Seglarsällskap AB två träffar i Dime Jankulovskis målställningar. Så det var med en viss nervös förväntan som jag sände iväg min ölköpare i halvtid för att hämta fram mer ångestdämpande gift till min redan sargade strupe.

mindre än tio minuter in i andra halvlek kommer så det förlösande målet. En passning ut mot kanten skall rensas undan av en ÖIS-försvarare men denna missar bollen (gepe var förstås främst fokuserad på just denna aspekt av målet) som istället går ut till Mattias Lindström. Lindström avancerar snabbt ner i plan och slår, precis som jag om och om igen kräver och önskar av yttrarna, en snabb boll in rakt framför mål där den snabbe, ensamme forwarden Pärlan kan skjuta in 1-0 nedanför Preppens. Lite öl skvalp ut i glädjeyran men vad gör väl det?

Till skillnad från många andra matcher innebar inte en ledning att GAIS blev nervöst och taffatt i sitt försök att rädda en seger. Istället fortsatte laget kämpa på och hade ett par goda chanser till. Inget ledde till mål och även om ÖIS spelare blev allt sämre och grinigare stod jag med hjärtat i halsgropen för en sen kvittering. I detta sammanhang bör det riktas en del kritik mot Wanderson, som saknar ordentlig blick över spelet eller är allt för egoistisk vid målchanserna och istället slarvar bort avslut på halvchanser när det finns spelare i mycket bra avslutningslägen. Förvisso har jag tidigare beklagat mig över lagets duttande i anfallet men samtidigt är Wanderson en offensiv mittfältare med en fri roll, inte en goal-poacher (som exempelvis Allbäck).

Att ÖIS såg så bleka ut skall även till en del tillskrivas de två defensiva mittfältarna. Johan Mårtensson och Eyjólfur Hédinsson som kämpade väl, framförallt den senare, och såg till att ÖIS anfall isolerades. Mårtensson kom dock inte till sin rätt riktigt och ersattes efter målet av Reuben Ayarna som stod för ett lysande inhopp med sin förmåga att stå rätt i det defensiva spelet och hålla i bollen.

GAIS är genom segern mot ÖIS uppe på nio. Fortfarande vimmelkantig och ser dubbelt när en snabb, kvick mjölkkossa klättrar över repen för nästa rond. Själv har jag dock redan börjat sända mitt getöga på den skabbiga och nervösa apan som står på tur för ronden därefter.

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s