AIK 1 – 0 GAIS

Ännu en gång visar GAIS att de alltid är nästan lika bra som motståndarna. Ännu en så kallad hedervärd förlust, mot ett lag som vi kanske ärligt talat inte kunde förvänta oss att slå, på vägen ner mot Superettan.

Lag [4-1-4-1]:
1. D. Jankulovski;
13. C. Angus, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson (81′ 16. M. Dahlgren);
17. J. Mårtensson;
21. M. Lindström (72′ 8. R. Spong), 29. R. Sipiao, 23. E. Hedinsson, 25. W. do Carmo;
18. P. Ericsson (84′ 24. J. Pettersson)

GAIS – återigen i Vägverksuniformen – spelade under stora delar av första halvlek med en mycket hög press på motståndarna. En vågad taktik som en tid tycktes kunna ge utdelning. Under en tid var grönsvart onekligen det vassare laget, förvisso av två trubbiga lag, med 2-1 i skottstatistik på mål.

I andra halvlek går så GAIS till en början ut som de gjorde i förra mötet – rädda för att förlora. Under de första minuterna sätter AIK hårt press på framför allt vår högerkant och jag tror verkligen inte att laget skall orka rida ut stormen. Efter en tid lyckas makrillarna dock få lite ordning på spelet och självförtroendet och spelet jämnas ut en smula.

Det största hotet mot laget är de fasta situationer som AIK lyckas skapa/få (beroende på hur man bedömer domarens insats) i kombination med träbenen i GAIS backlinje. Det är givetvis i följderna efter en sådan som motståndarna får till matchens enda mål. Spelarna stirrar på boll och farlige Obolo (troligen matchens lirare) när misslyckade ungdomsproffset Nisse lämnar helt ensam i bortre delen av målområdet. En rejäl bjudning som omedelbart straffar sig.

GAIS stod som sagt upp relativt bra under matchen. Tyvärr var avsluten minst sagt mediokra. Grönsvart har flest avslut i matchen men skottkartan visar att nästan alla är på distans, utanför straffområdet och lite till vänster på plan. Från det håller blir få mål gjorda när råttorna effektivt fredar sitt krypin.

Att skotten kommer lite till vänster ifrån säger en del om vilken av lagets yttrar som var bäst på plan. Inte för att det innebär att Wanderson do Carmos insats skall hyllas (även om hans nära nog mål från mittlinjen var imponerande) utan hur undermålig Mattias Lindström var. återigen har GAIS värvat en högerytter som efter en lovande inledning bara gör en besviken. Ett typexempel var ett läge där Linström fick bollen på sin kant och har två alternativ. Antingen att skjuta direkt från en smådålig vinkel eller rusa fram och slå ett inlägg mot de spelare som rusar mot mål. Nej, Lindström väljer givetvis det tredje alternativet, att slå inlägget direkt när det bara finns motståndare i närheten av mål. Med tanke på de två senaste matchernas insatser röstar jag för att Tommy Lycén bör få förnyat förtroende nästa match.

Jag kommer denna gång inte gå igenom vare sig spelet eller enskilda spelare i någon större omfattning utöver ovanstående stycke. Nyförvärvet Romario Pereira Sipiao, som imponerade i sin debut, var initialt bra även i bortamatchen men försvann rätt mycket ur spelet efter 15-20 minuter utan att aldrig riktigt komma tillbaka.

Egentligen är det helt enkelt inte så mycket fel på spelarna i sig, utom deras huvuden. Alexander Axéns byten var i det närmaste defensiva när GAIS låg under. Detta torde dock i första hand bero på att det endast fanns mittfältare och en back på avbytarbänken, fast det är ju också Axén som väljer bänken. Att ta med Mervan Celik, som troligen inte kan förväntas bidra mycket defensivt men vågar utmana, hade kanske inte skadat. Den unge killen från Norra Biskopsgården satt nu på läktaren istället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s