GAIS 2 – 2 Kalmar FF

Upplägget inför söndagens match var inte direkt idealiska. Efter att ha varit borta på megaloppisen i Majorna och så när dödats av min bättre hälft (för mig än cykelfärd på sju kilometer något helt naturligt, för min bättre hälft som aldrig cyklar var det tydligen rena Golgatavandringen) kunde jag i vilket fall inte låta bli att glida iväg till GP för en öl innan match. Därinne var det som en likvaka. Folk drock runt med tom blick och stirrade lite trött på Millwall – Scunthorpe. När jag cyklat hemifrån hade Millwall lyckas vända 0-1 till 2-1 men under andra halvlek släppte de in två mål och missade avancemang upp till Englands andraliga. På många sätt gav detta en föraning om vad som komma skulle.

Ja, att det hela var som en likvaka var kanske bara att vänta. Efter en derbyförlust bara några dagar tidigare hade folk förstås svårt att ladda om inför ännu en väntat förlustmatch mot svenska mästarna från Kalmar. När GK:s ledning tyckte det var hög tid att gå stängde Dj:n av musiken och sedan traskade de iväg. Jag stod kvar och suckade ett tag med en öl i handen och diskuterade laguppställningen med en lokreperatör.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
19. M. Dahlgren, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 8. R. Spong;
21. M. Lindström, 17. J. Mårtensson, 25. W do Carmo;
18. P. Ericsson

Ja, just det – laguppställningen. Reuben Ayarna, mittfältaren som värvades från Boston College (inte Harvard, inte MIT), har under sin tid i GAIS varit något av en spökspelare som då och då hoppat in och gjort lovande insatser men sällan startat. Nu skulle han alltså in i laget. Jag har haft vissa förhoppningar om honom som en frälsare genom att han så ofta vissat en bra blick för spelet och presterat bra crossbollar. Nu får han alltså komma in i en delvis omformad förstaelva.

På det berömda papperet har Ayarna tagit Lycéns plats till vänster på mittfältet. Det står i alla fall för undertecknad snart rätt klart att Ayarna tagit en mer densiv position på innermittfältet. Istället är det Wanderson do Carmo som tar plats till vänster. Genom att mittfältet nu består av Johan Mårtensson, Richard Spong och Ayarna finns det inte längre en given tia övergår formeringen från 4-2-3-1 snarare till 4-5-1 med offensiva yttrar, vad som med en offensiv inställning kan skrivas som 4-3-3.

Formationen 4-5-1 är väl lämpad för att bevara en ledning eller grisa sig till en poäng genom att mittfältet blir väldigt tätt. Det är också något som tycks lyckas under en stor del av matchen. Det hela gynnas av att Ayarna visar sig vara bra på att läsa spelet och oftast står rätt på mittfältet för att stoppa uppspel och nicka undan. På så sätt är det inte ett problem att låta det bökande vildsvinet Spong springa runt huvudlöst och tackla och sparka på allt som rör sig.

Även om GAIS offensiv aldrig riktigt lyfter så är Kalmar FF:s chanser väldigt få. Det mest är dåliga distansskott. När jag nu i skrivande stund går in och kollar på statistiken och skottkartor så har smålänningarna endast fått två skott registerade under den första halvleken. Vi slipper i relativt hög usträckning tidigare matchers allt för lågt liggande försvar. Defensivt är upplägget mycket lyckat och med tanke på tidigare resultat och motståndent är det fullt förståerligt att Alexander Axén går på denna linje.

Wanderson på kanten är en fråga som debatterats livligt. Han har bedömts som för långsam för en kantposition och att hans tekniska kvalitéer med boll kommer mer till sin rätt centralt. När Wanderson började i GAIS fick han ofta spela till vänster men blev en stjärna först när han fick flytta in mer centralt. Nu tycks dock motståndarna vara medvetna om detta och ger honom väldigt lite yta. Inte för att Wanderson behöver så mycket yta, men i alla fall. Från en vänsterposition kan han söka sig in med boll och söka lägen eller sticka in bollar till övriga spelare. Ett problem med det senare är dock att spelarna att passa står fel, är frånvarande, står still eller så är Wandersons passningar allt för lösa. Pär Ericsson kämpar på bra i boxen och har i mångt och mycket ett otacksamt jobb när kalmariterna flera gånger hänger på honom i klasar. Under dessa omständigheter är det bättre att Wanderson gör jobbet själv och det är också i mångt och mycket det han gör – resultatet blir två klassmål där det andra är helt och hållet en egen konstruktion från början till slut. Ett fint avslut av en spelare som det är mycket möjligt spelade sin sista hemmamatch för GAIS. När han är borta är GAIS chanser att hålla sig kvar troligen mycket skrala.

Vet inte ens om jag vill skriva om slutet av matchen. Den duktiga Richard Ekunde blir skadad och byts ut mot Andreas Tobiasson. Då vi försvar en ledning och vi därmed kan förvänta oss fler långa chansbollar in i straffområdet känns det inte allt för illa att få in en nickspecialist i backlinjen. Både Kenneth Gustafsson och Mikael Dahlgren har jobbat på rätt bra ute på sina kanter och mittfältet är som sagt kompakt. Bara att stänga av matchen och spela av tiden. Detta förstår också Alexander Axén som byter in Björn Andersson och Eyjolfur Hedinsson, två pigga spelare som torde orka med att löpa sönder de sista tio minuterna. Istället släpper vi in två mål under matchens sista minuter. Det är fullständig katastrof. Efter att ha gått till matchen och återigen förväntat sig 0-3 så går man därifrån och känner sig besluten på tre poäng. Med tre poäng i denna match hade GAIS åter fått ett litet andrum och kunnat åka ner till Malmö FF med en viss säkerhet i att en förslust inte är så hemskt. Nu är det istället så att GAIS behöver alla poäng de kan få, med tanke på det psyke som tycks finnas i ett lag som inte ens klarar av att försvara en tvåmålsledning på hemmaplan kan vi la återigen förvänta oss ett pinsamt nederlag när nervösa spelare ramlar runt och panikrensar på inköpta skånepågar och en Wilton som bombar från långt håll.

Domaren är som vanligt ett kapitel för sig. Publiken på Preppens (och även L3 kan jag tänka mig) var emellanåt i fullständigt i upplösning av domarens beslut. Jag lyckades i mångt och mycket hålla god min – man är la ändå härdad – i första halvlek men i andra brast det även för mig. Jag tror inte att domaren var partisk, problemet var mer fundamentalt än så. I första halvlek tillätt domare Håkan Jonasson väldigt mycket på plan. Detta drabbade givetvis i första hand GAIS, som trots ett lite halvknackigt spel, ändå var det mer spelförande laget. I paus satt la domartrion och käkade banan och kom överens om att de varit för snälla i första halvlek. Så när andra halvlek kommit igång så ändrar domaren sin bedömningsnivå och då GAIS tagit ledningen och släpper över taktpinnen till ett jagande Kalmar får då GAIS återigen domaren emot sig genom att han plötsligt börjar blåsa kalmarfrisparkar som någon slags Colombiansk VM-domare.

Efter matchen kände jag mig lite som youtube-legenden Sparven – förbannad skit!

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s