GAIS 1 – 1 IF Elfsborg

Innan – och även efter, skulle det visa sig – var IF Elfsborg det enda laget i allsvenskan med en nolla i förlustkolumnen. Då de dessutom tippats som vinnare av de flesta tränare vid upptaktsträffen och till skillnad från en del andra lag i mångt och mycket levererat hade jag verkligen inga stora förhoppningar inför söndagens möte. Istället gick jag runt och mumlade något om 3-0 till gästerna och hur onödigt det är att förstöra en trevlig söndagseftermiddag med GAIS-förluster. Måhända är det bara hövligt att ge gästerna poäng men när gästen är Haglund & Co vet man tyvärr att han kommer trampa in med sketiga stövlar och om han inte är nöjd kommer han att börja säga negativa saker om vår gamla parkett och våra turkiska mattor (kvarlämnade av Pascha Effendi) – trots att vi vet att Haglund har fuskparkett och trasmattor hemma på storgården.

Lag: [4-3-2-1]
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson (67′ 5. G. Gunnarsson);
8. R. Spong, 23. E. Hedinsson;
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (61′ 14. D. Nicklasson);
18. P. Eriksson

Ungefär tre-fyra minuter in i de flesta matcher så börjar en känsla bubbla upp i mig då jag önskar att matchen bara kan ta slut snart så att jag kan gå hem. Inom dessa första tre-fyra minuter han en hel del hända. Först rusar den utmärkte och duktige slitvargen Pär Eriksson fram i kamp och lyckas sånär ge GAIS ett tidigt ledningsmål i ett avslut som dock dalar högt över ribban. Sedan följer två avslut på mål av gästerna, först ett inne i straffområdet och sedan ett på distans av Taco-Anders från Guldheden. Sedan ville jag som bekant gå hem.

Jag lugnade dock ner mig och stannade kvar på läktaren (det gör jag ju alltid – mott bättre vetande). Även om Elfsborg lyckades bolla på rätt bra så höll GAIS defensiv stången. Att få in gamlingarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén tycks i alla fall delvis löst osäkerheten i försvaret. Att Lundén skjuter iväg en hel del bollar kan jag leva med om han sköter sitt defensiva ansvar. Kenneth är det många som tycks älska att hata. Det är dock tydligt för i alla fall mig att han är det bästa alternativet vi har på den platsen och att han inte heller gör bort sig i allsvenskan.

Kenneth skall dock delvis lastas för gästernas ledningsmål då han hamnar lite för långt ifrån sin ytter som snabbt levererar in bollen mot borte delen av straffområdet. Där står tre gaisare och bevakar två fiender vid främre stolpen. Ingen har någon blick bort mot bortre varimot Taco-Anders kommer löpande från mittfältet. Lundén, som måhända borde se högra stolpen som sitt ansvarsområde, försöker springa ut och nicka undan, men Svensson är först och nickar retsamt enkelt in 0-1. Båda ytterbackarna medskyldiga när jag precis hyllat deras återkomst – det är ingen svartvit verkligheten vi lever i. I ett ögonblick formar Anders Svensson, som fått ta mycket hån från Preppens, handen mot örat för att lyssna på tystnaden, Endast några ögonblick som sagt – han får snart höra att han skall dö efter matchen.

En annan spelare som måhända skulle tagit hand om målskytten var Eyjólfur Hédinsson (jag måste fortfarande kolla hur hans namn stavas, varje gång) som uttryckligen skulle ha fått på sig ansvaret att markera bort Elfsborgs med åren allt rundare fixstjärna (stjärnor brukar la i och för sig vara runda?). Eyo fick i ett sent skede hoppa in i laget och ta den unge stjärnan Johan Mårtenssons roll då denne fått problem med ljumsken. Västgöten i det yngre U21-landslaget har inte riktigt kommit in i samma form som under hösten 2008 och hans plats på plan har varit omdiskuterad. Några har menat att det inte fungerar i samspelet med slåttermaskinen Richard Spong. Måhända bra för grabben att stå över några matcher och tur att Eyo kan få komma in och visa att han också har en chans att komma tillbaka till sin sedan länge hädangånga storform. Spong var på många sätt en viktig bollerövrare under matchen, jag är dock en smula skeptisk till vad han sedan gör av den. Under försäsongen vann laget 2-0 mot just Elfsborg och i därtill hörande matchrapport från min sida skrev jag att han stod för smarta, enkla bollar framåt. Dessa saknas i dagsläget.

Just framspelningar i djupled från en låg position på mittfältet har annars varit just den ljumskskadade Mårtenssons styrkor. Under delar av matchen hamnade istället Wanderson do Carmo lite märkligt i denna roll. Inte för att jag betvivlar hans roll som framspelare – tvärtom – men långt ner i banan med både motståndarnas mittfält och försvar framför sig var dessa i tanken goda med i utförandet misslyckade framspelningar direkt kontraproduktiva. På många sätt hamnade brassen allt för långt ner och kom inte till sin rätt. I andra halvlek kom han högre upp hamnade där lite väl ofta som target och tvingades ta emot höjdbollar. I denna roll fungerar Pärlan mycket bättre. Det var en kombination av deras bästa kvalitéer och hejdlöst tjongande från en av GAIS mer mediokra passningsspelare som gav publiken något att glädjas åt:

Richard Ekunde sparkar helt hejdlöst upp bollen från eget staffområde, långt fram står Pärlan och nickar direkt ner och bakåt mot Wanderson i position mellan motståndares försvar och mittfält och chippar fram bollen mot en djupledslöpande Mattias Lindström som från en högerinnerposition kan skjuta in 1-1 (Pärlan är bra med för eventuell retur från målvakt dessutom). GAIS visar återigen styrkan i sina snabba omställningar.

Med Kenneth åter slipper publiken de senaste matchernas korta hörnor. Med hans vänsterfot och Wanderson högerfot har nu GAIS återigen potential att ställa till oreda vid offensiva fasta situationer. Tyvärr får vi inte ut så värst mycket av detta under matchen. Alec ironiserar en del om detta vid presskonferensen där han säger att det ser mycket bättre ut, vilket säger mer om hur dåligt det var innan. En möjlighet som finns är att ställa upp både Wanderson och Gustafsson vid frisparkar för att skapa osäkerhet om vad som komma skall. Detta fungerar dock inte någon vidare då de båda frisparksskyttarna inte kan sköta det på ett snyggt sätt – något att öva på under veckan?

Tommy Lycén har i flera matcher överrraskat positivt men är nästan helt osynlig matchen igenom. Det är dock helt korrekt beslut av Alec att slänga in Daniel Nicklasson som står för en fin halvtimme. Lite värre är det när Gustafsson tvingas av på grund av krampkänningar, Gudmundur Gunnarsson kommer in som avbytare med mindre än halvtimmen kvar att spela men har trotts detta mycket svårt att hänga med i tempot på sin sida. Att hans passningspel måhända är bättre än hans företrädare ger mig inte mycket i tanke på hans bristande försvarsspel och under de sista tjugo minuterna är jag övertygad om att där kommer Elfsborg finna sin chans.

Så blir dock inte fallet. Kvitteringsmålet sänder in den i övrigt rätt loja klacken i ett tillstånd av frenetiskt tokstöttande som varar matchen ut. Samtidigt forceras GAIS på och är sett till spelet närmare ett ledningsmål. I slutändan är resultatet dock rättvist. Elfsborg kommer fram långt in i GAIS förvar men lyckas under matchen sällan komma förbi till bra avslut och sänder många satelliter mot skyn. I beaktande av mina dystra prognoser kring våravslutningen är en poäng mot Elfsborg ett oväntat skänk från ovan.


Angående pausunderhållningen så vill jag bara tillägga att jag också vill steka köttbullar på Gaisgården när jag fyllt 80!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s