GAIS 1 – 4 Helsingborgs IF

Säg den lycka som varar, på annandagen så var tillvaron åter stabiliserat (min inställning inför matchen var givetvis att jag hoppades att GAIS kunde försvara den positiva måldifferensen) och de hängivna kan måhända börja diskutera något mer intressant än musikval på arenan.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankuloviski;
5. G. Gunnarson (66′ ). G. Baldvinsson), 2. R. Ekunde, 16. M. Dahlgren, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (77′ 6. R. Ayarna);
11. T. Lycén, 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström;
18. P. Eriksson (83′ 23. E. Hedinsson)

Det var med en viss nervositet som jag för första gången under en matchsituation traskade upp på Preppens. Nu skulle man få se vad man betalat för och framförallt vad man bundit sig till under säsongen. Att betrakta fotboll från kortsidan har tidigare sällan varit en lysande upplevelse men i detta fall blev jag inte besviken. Med en god höjd över planen var det lätt att följa spelets gång och avståndsbedömningen som oftast blir helt skev på lägre höjder var här nästan som bortblåst.

Utsikten gav i vilket fall utmärkt läge att på nära håll studera GAIS försvarspel under första halvlek. Det var ingen vidare upplyftande upplevelse. Laget var alldeles för centralt och ett överspel från ena kanten till den andra kom allt som oftast till en fri och allena HIF-spelare. Det är lätt att peka ut debutanten Gudmundur Gunnarsson som den felande länken, han låg ofta fel och var initialt väldigt seg och långsam. Han var dock inte ensam i det dåliga försvarsspelet (och lyfte sig också från usel till medioker efter någon halvtimme) utan kan lastas på i stort sett hela lagdelen. Richard Ekunde stod för flera bra ingripanden men hans kvalitéer till trots (och inte heller dessa var på topp) så hjälpte det föga. Ekunde klarade inte allena av att bära upp backlinjen jämte en ovan Mikael Dahlgren och en förvånandsvärt instabil Jonas Lundén. Istället blev det många panikrensningar upp på HIF-spelare som sedan kunde ta sats och skjuta igen eller spela ut på en ledig kant. Bara innan målet efter sju minuter han jag se två skott från precis utanför straffområdet som var resultatet av serveringar från den grönsvarta backlinjen.

Efter mål och domarbyte (hjärtproblem och inbyte av fjärdedomare från Hisings Backa – Skandal, skandal, Hisingen!) kan atleterna arbeta sig in i matchen och prestera något framåt vilket till slut leder till Tommy Lycéns utmärkta 1-1 i krysset. jag är återigen kluven till Lycén, under försäsongen har jag hyllat hans förbättrade inställning för att under de första två matcherna se en återgång från mr. Tommy till dr. Lycén (om ni förstår vad jag menar). Trots detta gör han ju mål och skapar målchanser.

1-1 i halvtid tjänst rätt OK och nu hoppas man förstås att GAIS skall gå ut stärkta i andra halvlek. Då är det givetvis självklart att GAIS börjar med att släppa in ännu en balja efter två minuter. Nu är plötsligt kortsidan en fördel då jag inte på nära håll behöver studera stojande och stimmande skåningar i den bortre änden av planen. HIF släpper dock inte GAIS i matchen igenom och vi har flera goda chanser att få till 2-2 men istället börjar målen ramla in därborta och det blir till slut hopplöst. Alexander Axén försöker skapa något genom att lyfta ut den mediokre vänsterbacken, dra ner Lycén som ytterback och gå över till 4-4-2 med Gudjon Baldvinsson, dock utan några märkbara resultat.

Återigen förlorar GAIS mot Mjölkkossorna från sundet. Det har blivit något av en vana. De är bättre men vinner inte genom att dominera utan genom att vara lite smartare och lite bättre. Det är därför de hör hemma där GAIS vill vara – på den övre hälften av tabellen när den feta tanten sjunger någongång när solen står allt lägre på himlavalvet (usch, vad pekoralt!). Flera spelar i GAIS gör bra insatser och vi har kommit tillbaka till min gamla vanliga klyscha efter en förlust – mersmak. Plus för Richard Spong som är ett bollvinnande lejon på mitten, Mattias Lindström som bidrar med en hel del och en litet plus till en kämpande Pär ”Pärlan” Eriksson. Minus till försvarspelet som får oss att känna som öisare – utan medlemskap i vare sig Rotary eller GKSS.

Suck och stön.

Nästan sju och ett halvt tusen åskådare är en bra publiksiffra för GAIS men mediokert för en av de första matcherna på den nya arenan. Föräldrar, ledare och ungdomar från bland annat Lärje/Angered IF och Midnimo hjälpte till att lyfta siffran med gratisbiljetter. Om vi vunnit hade måhända klubben vunnit några medgångssupportar men med en förnedrande förlust har säkerligt GAIS vunnit sig en livstida supporter som kommer att ångra det i resten av sitt liv – välkommen till klubben!

Nu förväntar jag mig fyra poäng under veckans andra matcher, annars lovar jag att aldrig mer gå på GAIS!

Fast i och för sig, Trelleborg är ju bättre än vad man kan tro och den där Tom Prahl har ju alltid något extra bakom örat. Tre poäng skall vi i alla fall ha!

Fast bollen är ju rund men två poäng borde vi kunna få mot BK Häcken och Trelleborg.

En poäng?

Äh, va fan – jag har ju betalt årskortet så jag kan la fortsätta gå hela året ut!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s