GAIS 4 – 1 Kongsvinger IL

(detta blogginlägg har även publicerats på Bobbie till VM 2010)

Lag: Dime; Kenneth, Halsti (Björn A.), Tobbe, Lundén; Prince, Lundgren; Joi (Levon), Wanderson (Lycén), Bobbie (Mervan C.); Suma (Daniel Morais Reis)

Så har till slut fingar (och tår) tinat tillräckligt för att använda tangentbordet. Enligt den officiella rapporten hade 657 individer betalt en femtiolapp för att med gråa östtyska plattenbauten i bakgrunden stå och frysa på Backavallens träläktare. Även om vädret kändes som att det vore en svensk gruspremiär var det den sista matchen innan den allsvenska premiären. Lagupställningen skall dock inte ses som en framtida förstauppställning.

Undantaget är dock försvaret med målvakt som torde vara de samma som springer ut på betongarenan i slutet av månaden. Dime Jankulovski har inte stått så mycket och det var bra att han som tänkt förstamålvakt fick en match strax innan premiären. Hans insats får sägas vara av gammal god Jankulovski-stil; fantomräddningar blandades med en del konstiga placeringar och märkligt agerande vid en del inlägg. Det enda bollen som han släppte in var 3-1 målet som han inte kan lastas för. Utespelarna var lite nonchalanta vid en fast situation nära högra hörnflaggan när norrmannen passade snett bakåt och inåt till en lagkamrat som sparkade in bollen nära bortre stolpen. Nästan alla utespelare stod samlade i straffområdet i väntan på ett direkt inlägg och Dime var skymd.

Även om backlinjen troligen är ordinare dito (tills Ekunde är tillbaka i god form) känns den inte riktigt stabil. Problemet tycks inte vara stora brister hos de indviduella spelarna – Markus Halsti gav återigen ett starkt stabilt intryck; Andreas Tobiasson gör inte bort sig; Jonas Lundén är duktig i löpdueller och Kenneth Gustafsson bidrar förstås med en hel del framåt med sina inlägg och frisparkar – utan överhuvudtaget fungerar inte riktigt försvarspelet tillsammans med mittfältet. Detta trots att GAIS spelar med både hängsle och livrem; två defensiva innermittfältare. Detta problem var märkbart i första halvlek då dåliga rensningar och passningar gång på gång innebar att det mellannorska korplaget fick en ny chans att ställa till problem. Dime räddades vid både ett och två tillfällen av ribban. Detta blev bättre i andra halvlek då även framspelen började visa lite klass, men jag är benägen att tro att detta i större utsträckning beror på KIL:s bristande kondition än något annat. Om årets allsvenska motstånd kan tänka sig att sjabbla bort alla målchanser i första halvlek och sedan har sämre fysik än de grönsvarta atleterna så har vi allsvenskt guld som i en liten ask – men det är näppeligen något att hoppas på. I andra blev det som sagt bättre och mittbackarna turades om att leka Beckenbauer några gånger. Vid det laget hade Halsti bytts ut mot Björn Andersson som återigen visade pondus. Att han tidigare varit anfallare syns, det är verkligen en tillgång att ha en så stor mittback som samtidigt är vän med bollen.

Om backlinjen var ordinarie var det inte fallet med resten av laget. Båda yttrarna, Johánn Gudmundsson och Bobbie Friberg José de la Cruz har matchas sparsamt under vårvintern – av olika anledningar. Joi var tämligen blek, vilket också var väntat med tanke på hans skadeproblem, medan Bobbie vid några tillfällen visade goda takter även om han inte kom löpande mot ytterback så många gånger som jag kanske hade hoppats. Genom att spela med gångna års yttrar fick GAIS även tidigare säsongers inlägg – och det är inte något positivt.

En intressant möjlighet öppnade sig i den andra halvleken då Levon Patjadzjan ersatte Joi och Bobbie flyttade över på vänsterkanten. Då Bobbies inlägg är så pass dåliga behöver han ju inte tvunget spela på högerkanten – att löpa förbi backar går bra på vilken sida som helst. Att istället bryta in centralt i anfall kan istället bli en tillgång. Säga vad man vill om Levon, han kommer definitivt att dra till sig en del så kallade experters blickar när GAIS möter nåt lag som räknas, underhållande är han. Måhända en smula egoistisk och målkåt. Tommy Lycén kom även han in, men lyckades inte lämna något bestående intryck likt i de första träningsmatcherna. Det samma kanske kan sägas om Mervan Celik, men detta mestadels på grund av att han fick spela så kort tid, som återigen fick göra ett kort inhopp och säkerligen har en chans att få visa upp sig en del i allsvenskan i år. Trots att snön börjat falla och kvicksilvret jagade neråt tog denne sjuttonåring vatten i håret för att rätta till luggen; det gäller att snygga till sig för publiken och då tror jag inte att det var mig och övriga gamla gubbar han tänkte på.

Fredrik Lundgren och Prince Ikpe Ekong fortsatte att blanda och ge, måhända var Lundgren den bättre av dem i denne match – vilket ökar hans chanser att få speltid när den isländske giganten är tillbaka.

Det stora utropstecknet var givetvis vår givna tia Wanderson Do Carmo, som med två mål och en assist var matchens stjärna. Denne brasilianska stjärna stod för mycket av spelet framåt genom sin förmåga att ta emot bollen, spela vidare eller avsluta. Han lyckades även få ett habilt samspel med den ensamme anfallaren Sheriff Suma som återigen visade upp god teknik och förmågan att slarva bort goda lägen genom att missa uppenbara passningsalternativ (i alla fall uppenbart för oss som står vid sidan av och gnäller). Han passade föredömligt bakåt till Wanderson vid 1-0-målet och fick sedan tack vid 2-0-målet som tycktes vara någon lobb. Jag såg nämligen inte det så bra då jag var borta och handlade kaffe vid andra ändan av plan (ja, das lebenes eine internetblogger ist nicht leid – GAIS vägrade ge mig den VIP-loge jag tyckte att jag förtjänade på Backavallen, Hisingens San Siro, och tvingades hämta mitt egna kaffe! Kan det ha med mitt dåliga tyskabetyg att göra?). I början av andra halvlek fixade Wanderson till 3-0 och allt var fint (bortsett vädret) med ett lite nesligt 3-1 senare, som sagt. I mitten av andra halvlek fick Suma lämna plats för Daniel Morais Reis som visade kyla när han drev förbi målvakt i baggarnas mål och ställde slutreslutatet till 4-1.

Ett godkänt resultat mot ett motstånd med tvivelaktiva kvalitéer. Nästa söndag är det upp till bevis mot P-bönderna som av någon anledning ses som ett Västskustlag (kanske för att Tullmyndigheterna finns där vad jag hört). Det som oroar mig en smula för framtiden är hur GAIS skall klara av matcher utan Wanderson. Han är för mig given och nödvändig när anfallarna inte riktigt är givna eller i hundraprocentig form. KIL gick bitvis hårt åt honom och det är inte osannolikt att någon hårdhänt allsvenska spelare kan sätta honom ur spel. Som tur är verkar det som att Mattias Svensson har tvingats ge upp sin fotbollskarriär, annars hade han kanske inte klarat första omgången. Hoppas inte Valter Thomas Jr lämnar Molde för allsvenskt spel till sommaren…

*****

P.S.1. MP skrek efter högre tempo i andra. Måhända insåg även han att motståndet var lite väl dåligt för en generalrepetition.

P.S.2. Trodde först att gamle grönsvarta andrakeepern Conny Månsson från 2005-06 var deras busschaufför.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s