Givande och tagande i staden

jag har vid några tillfällen nämnt området som börjat byggas på den gamla porslinsfabrikens tomt i närheten av mitt hem. För några dagar sedan stod det i gepe att bygget påbörjats (vet verkligen inte vad byggarna hållit på med i flera månader om inte byggande, dragit upp kostnaderna lite kanske).

Genom bloggen biospolitikos såg jag att Peab nu lagt upp en liten propagandafilm om hur det nya området med bostadsrätter kommer att se ut.

Titta på filmen (stäng först av ljudet, det är någon irriterande musik som stör). Jag skall försöka ge mig på lite navelskådar-analys. Först så börjar filmen vid spårvagnshållplatsen, det är också där den slutar. Det är förstås prio 1; det är viktigt att det går att ta sig ifrån sin boende någon annanstans. Tror det var Gunnar Myrdal (rätt mig om jag har fel) som menade att i framtidens (läs gårdagens) bostadsområden så skall medborgaren endast rasta sin hund – allt annat liv pågår någon annanstans. Förståeligt nog har alkisarna tagits bort från hållplatsen.

Sedan går filmen direkt vidare till prio 2; utsikten. En utsikt som endast ett fåtal individer eventuellt kommer att få. blicken riktas långt bort i fjärran bort från Hisingen. Som boende i det närliggande området med både landshövdingehus och lite längre bort flera fina gamla trähus i Rambergets östra sluttning är det nästan en förolämpning. Utsikten över gamla fabrikslokaler vid bäcken och den lilla stadsdelen kommer antagligen vara mycket skönare än frihamnen och läppstiftet långt bort i fjärran.

Klickbar översiktskarta

De har inte vågar bygga slutna kvarter, men som tur är har det begränsade utrymmet tvingar Peab att bygga tämligen tätt, så att det kanske nästan går att få känslan av att man bor i ett riktigt kvarter. Grundplaneringen från ett miljonprogram känns dock ingen, även om de tvingats skära ner på mängden av menlösa gräsmattor. Notera även att för att skärma av området från billjudet från de större vägarna så har man inte använt sig av huskroppar utan stora fönsterväggar likt de som Wingårdh använt sig av i sitt kvarter Kostern. Blir la så där lagom dassiga efter en tid.

Vad som jag framförallt tycker är tråkigt för egen del är att detta område inte kommer att ge mig som boende i närområdet någonting. Det finns alltid tillfällen för mig att röra mig i mitt kvarter, bortom den uppenbara vägen mellan hållplats, mataffär och port. Om man bara ska gå utifrån ett konsumtionsperpektiv finns det lite här och där finns det till exempel pizzerior, restauranger, zoo-affär, tygaffär, biljard, kaféer, blomsterbutik, pubar bland husen. Det är ingen funktionsindelning där allt finns samlats på en plats som i förorten., även om det är koncentrerat nära torget Och i förorten betyder allt nästan alltid väldigt lite; mataffär, kiosk, kanske tråkigt konditori. När jag flyttade tiotalet hållplatser mer centralt på den gröna ön var det inte bara en fråga om att komma närmare den där avlägsna platsen som Peabs propagandafilm blickar ut mot utan även att komma in i en dynamisk levande miljö.

Porslinsfabrikens områden kommer att ligga mycket nära och behändigt för mig. Det finns exempelvis ingen barriär, som till exempel en motorled, som hindrar mig från att nå området. Men jag kommer antagligen aldrig ha någon anledning att gå ditt. I det avseendet är det mycket som ett miljonprogram – råkar man inte känna någon som bor i ett annat hus lämnar man ytterst sällan det upptrampade stråken. Området kunde för min del lika väl legat i Kålltorp.

Porslinsfabriken är färdigt från början; ett monotont område med bostadsrätter i identiska hus där snart identiska människor – i alla fall i skaparnas idévärld; medelklassbarnfamilj skall inte behöva utsättas för något annat än medelklassbarnfamilj – kommer att flytta in. Planerat och klart att stå så fram till jordens undergång. Ingen plats finns för avvikelser, förändringar eller dynamik.

Dyster, men finns det ingen fördel? Jo, för min del kanske det finns det. Efter att de identiska människorna flyttat in och börjat sin dagliga färd med bil eller spårvagn mot platsen någon annanstans kanske några börjar lägga märke till det där omoderna området i närheten där Götaverkens arbetare brukade bo. Där finns det saker att se och göra, där finns det olika byggnader med olika människor, alkisar vid torget och konstiga affärer – inte långt borta i fjärran utan bara runt hörnet!

*****

Lite i efterhand har jag talat med en representant från FCH som menade att många av de som varit och kollat in Porslinsfabriken upptäckt närheten till Kvillestaden och alla dess möjligheter.. Ett intryck som de sett som ett stort plus. Tänka sig, även folk som vill bo i Porslinsfabriken vill gärna ha gångavstånd till stadsmiljöer. Att från de dra slutsatsen att man skall bygga stad är la dock ren science fiction.

Annonser

9 comments

  1. Insiktsfullt inlägg, som vanligt.Just i Porslinsfabriken hade det ju funnits underlag för butiker mm. Det börjar nog bli dags att driva på för ett stopp för monofunktionell stadsbebyggelse.

  2. Ja huvaligen ja. I Porslinsfabriken skulle jag verkligen inte vilja bo.Jag skrev ett mail till Peab och påtalade problematiken. Jag tror mycket på att vi måste göra vår röst hörd. Maila politiker, maila byggbolag. Få dem att inse att vi inte vill bo såhär.

  3. Jag har mailat byggmaffian och svaret jag fick är att bostadsrättsföreningar inte vill ha hyresgäster (dvs butiker) i sina hus eftersom det innebär administration och ekonomiskt vågspel. Och bo på bottenvåningen gör man ju helst bara om det inte är en trafikerad trottoar utanför. ”Marknaden” kan alltså inte åstadkomma en goda stad själv. Styrning behövs, vi måste få stadsplaner som har högre ambitioner när det gäller stadsliv. Det är förvånande att den politiska viljan och insikten helt saknas, dte är ju ändå så att vi investerar miljarder varje år i Gbg på att bygga ut staden och som alltid så gäller det att det blir rätt direkt. Bygger vi fel så får vi leva med det i hundratals år. Göteborg har ju så mycket som har gjort stan attraktiv… evenemang på Ullevi, universitetet, spårvagnarna, Liseberg osv… men det finns andra saker som gör en stad attraktiv också. Staden självt.

  4. Det borde gå att fastställa i detaljplanerna för stadsutvecklingsområden att det måste finnas butikslokaler i bottenplanen. Något sådant behövs troligen.Vad som också behövs är en tydlighet från oss som bor i staden där vi säger att deras bostadsområden inte intresserar oss.

  5. @ gardebring/olle: absolut, det måste in i planbestämmelserna. ”Blandstad” måste betyda mer än att det ligger en centrumanläggning på gångavstånd.

  6. Stadsbyggnadskontorets egna fyra punker för blandstad:*En blandning av olika funktioner*Mångfald av stadsmiljöer och verksamheter.*Mångfald av människor.*Byggnader från olika tidsepoker.

  7. Om det måste ingå byggnader från olika tidsepoker är det ju lite svårt att bygga nya blandstäder. Kanske har sbk insett detta så istället planerar dom förorter tills tidsmaskinen uppfinns. Punkten borde bytas ut mot tex ”byggnader som har arkitektur från olika tidsepoker” istället.

  8. Känner la inte riktigt att jag kan svara på exakt hur de hat tänkt – men jag tolkar det snarare som att i befintliga stadsdelar skall inte all tidigare bebyggelse jämnas med marken, vilket inte varit ovanligt i många svenska centrum när alla de där epavaruhusen skulle byggas i stadskärnorna.Hur det tänker kring helt nya stadsdelar vet jag inte, men personligen tycker jag inte att det skadar med lite varierande arkitektur. Nya områden byggs ofta utifrån en enhetlig vision som lätt (enligt min uppfattning) blir monoton även med försök att variera detaljer.Vad man torde kunna vara tämligen säker på är att dessa fyra punkter är lätt att tumma på när de stora byggbolagen börjar beklaga sig över kostnader och uteblivna vinster.

  9. ”bostadsrättsföreningar inte vill ha hyresgäster (dvs butiker) i sina hus eftersom det innebär administration och ekonomiskt vågspel”Att en förening inte vill hålla på med lokaluthyrning av olika orsaker kan man kanske förstå. Men det behöver de ju inte heller, vi har ju 3D fastighetsbildning. Vad hände med den? Den kom till just för att underlätta blandade funtioner i samma fastighet. Kan det verkligen vara så att markadens efterfrågan på lokaler och hyresintäkterna från sådana, speciellt då i ett läge som Porslinsfabriken som borde vara ett guldläge ”nästa hållplats från city” och vid det nya Backaplan, är så låg att det inte går att få någon ekonomi i det? Kanske är det så för man bygger områden som ser så stillastående, tråkiga och oinbjudande ut som Porslinsf kommer göra (dvs i princip alla nybyggda områden).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s